Vår resa - 177 dagar i Thailand

Kan känna hur mycket känslorna fortfarande går upp och ner och jag vet att jag hör hemma bland solen och palmerna ☀️🌴🌊 Men den drömmen får slå in senare i livet! 😊

Efter att ha varit hemma ett tag har man hunnit reflektera lite över resan och man har fått återberätta den ett antal gånger. Så en liten sammanfattning är väl på sin höjd ... 

Vad såg vi framemot?

Det jag verkligen såg framemot var att spendera tid tillsammans som en familj. Att slippa ha en massa tider som ska passas, rodda med hämtningar och lämningar, passa alla träningstider och alltid flänga omkring. Jag ville bara kunna njuta av livet tillsammans och göra roliga saker med barnen. Inte behöva bry sig om tvättning, städning och matlagning för en stund. Ha tid och framförallt ork över. 

Koh Samui

Jag har alltid velat åka till Koh Samui, har alltid tänkt mig det som ett litet paradis. Så när vi väl hittade ett fint hus att hyra blev valet lätt att det var där vi skulle spendera 3 av våra 6 månader. 

Känslan när vi landade på den lilla flygplatsen och sedan åkte till huset var lite panikartad.  Var det verkligen här vi skulle spendera 3 månader? Känslan var att vi gjort fel val 🙈 Allt kändes så turistigt men ändå inte, och huset kändes så långt ifrån allt. När vi väl installerat oss och njutit i poolen lugnade vi oss. Vi lugnade oss ännu mer efter att ha insett hur nära vi faktiskt hade till saker och ting. Och bättre blev det när vi efter många om och men kunde hyra en saleng som gav oss ännu mer frihet. 

Ca 1 månad var vi för oss själva innan barnens farmor och farfar kom och hälsade på oss i 2 veckor. Var verkligen super kul och vi hann göra en hel del roliga saker. Hann även med sjukhuset med Thilde då hon gjorde illa sin stortå ordentligt. Hon fick sy både på insidan och utsidan och tyckte inte alls att detta var kul. Sen fick hon badförbud i ca 5 veckor stackarn. 

När farmor och farfar for hem kom min kusin med sin familj och hälsade på ca 3 veckor. Även med dom blev det fartfyllda dagar, tills Covid-19 började sprida sig och en ny panikkänsla dök upp. Flyg började ställas in, alla massagesalonger, frisörer och barer stängde. Även pooler på vissa hotell stängde. 

All stress och panik om att förlänga våra visum till att vi beslutade oss för att lämna ön en månad tidigare än vi hade planerat. Att flyga hem var inget att fundera på med tanke på biljettpriserna som var då och vi kom fram till att vi inte ville stanna på en ö utifall flyget och färjan skulle stänga (vilket det gjorde till slut). 

Där och då kändes verkligen hela resan totalt förstörd och känslan av vad som var rätt och fel att göra höll verkligen på att äta upp oss.  

Tänk också vilken himla tur vi hade som hann med att åka över till Burma för att förlänga vårt visum och därmed köpa oss tid i Thailand till i början på juni till att börja med. Dagen efter vår visumresa stängdes gränsen till Burma. 

Huay Yang 

När vi körde in i Huay Yang efter en låååång dag med först färja och sen flera timmar i en bil var känslan även då väldigt blandad om detta verkligen var det rätta beslutet. Men samtidigt en lättnad och jag tror allt kändes rätt bara genom första åsynen av omgivningen där. 

När vi väl klev in i lägenheten kändes det som hemma. Att sen slås av den otroligt vackra och harmoniska utsikten gjorde saken så otroligt mycket bättre. Skulle vi nu behöva sitta i en två veckors karantän eller skulle det bli en lockdown i landet skulle vi kunna sitta i lägenheten utan att må dåligt. 

Det var en enorm enorm lättnad att höra av hälsoinspektören att vi inte behövde sitta i två veckors karantän. Det hade vi verkligen gruvat oss att eventuellt behöva göra då vi hade rest mellan olika provinser. 

Var så himla kul också att det var några svenska par kvar i huset, vilket jag i princip har glömt bort nu med tanke på hur länge vi var där själv 😅  Tror vi hade deras sällskap i kanske två veckor innan alla dom åkte hem till Sverige igen. Kommer ihåg hur extrem tomt det kändes när dom hade åkt. Så tomt och så enormt ensamt. Men det vänjer man sig också vid. 

När vi väl fått okej att röra oss i byn hyrde vi en saleng av Jeab och ägnade några dagar till att bara köra runt och lära känna byn och hitta. Skulle det blir en lockdown skulle vi åtminstonde hunnit sett en del av omgivningen. 

Och som vi blev förälskade i denna by! 😍 Vart vi än körde fascinerades man av hur vacker det var, man fylldes av ett slags lugn och en harmoni i kroppen som jag aldrig upplevt tidigare. Sen att byn nästintill var tom gjorde hela upplevelsen väldigt unik. Att få uppleva det genuina Thailand och inte någon turistort var verkligen det bästa. 

Vi mötte svenskar på stranden men allteftersom veckorna gick for en efter en hem och tillslut var det nästan bara vi kvar. 

April var verkligen en testmånad, varje dag kändes som år och när månaden väl passerat kändes det som man överlevt något. Det infördes en massa restriktioner; munskydd var det lag på att använda när man gick ut, det blev utegångsförbud nattetid, alkoholförbud, förbud att äta ute på restauranger, man tempades innan man fick gå in i en butik, handsprit överallt, man fick inte använda pooler eller gym, alla butiker (förutom matbutiker och apotek) och shoppingcentrum var stängda, biografer, massageställen och andra typer av salonger var också stängda, även alla nationalparker var stänga för besökare. 

När vi väl hade kommit till ro och börjat acceptera läget kom ett lugn över oss och vi börjar njuta och tänka på hur tur vi ändå hade. 

Sen började även tankarna komma om hur vi skulle göra med vårt visum, vi kunde bara stanna till början på juni och hoppades att kunna förlänga våra visum för att kunna stanna tiden ut. Regeringen gick tack och lov ut med att alla turister som befann sig i Thailand fick automatiskt förlängt till 31 juli. Och där släppte den sista stora stenen, nu kunde vi verkligen njuta av tiden. 

Allteftersom veckorna och månaderna gick lättades det på restriktion efter restriktion. 

När nationalparkerna öppnade igen 1 juli ville vi passa på att hinna se så mycket som möjligt. Vi lyckades klämma in några utflykter och kunde ändå bocka av många av sakerna vi hade som mål att göra. 

Att vår hemresa den 17 juli skulle bli inställd hade vi förstått sen långt tillbaka. Var skönt när vi hittade bra och billiga biljetter med Finnair, bra flygtider och endast en mellanlandning. 

Fortsättning följer ...